besviken..

känns som jag gör allt för att det ska bli bra
för att VI ska ha det bra, jag kämpar verkligen för det.
Men det känns som jag inte får någonting tillbaka.
Jag hoppas, verkligen, att en dag får jag ett stort tack, eller
kanske iallafall får någonting tillbaka eller lite uppskattning.
har iallafall världens bästa familj som VERKLIGEN hjälper till. det kommer jag vara evigt tacksam för.
 
var tvungen att skriva av mig lite av lite känslor jag har just nu i min kropp,
jag är förbannad, irriterad och känner mig verkligen inte uppskattad.
önskar bara att allt blir bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0